Skanörskoggen

Under arbetet med Tegelvraket hösten 1992 påträffades för första gången vraklämningen som under de kommande tre åren skulle uppta mycket tid för marinarkeologerna vid Fotevikens museum. Vraket som ligger på 4 meters djup är ca 19 meter långt och 5,3 meter brett, med 7 bordläggningsplankor bevarade på styrbord sida och 5 st på babord sida. Ett stort antal konstruktionsdelar är bevarade, vilka visar skeppets funktion och form. Efter sammanställningen av de första dagarnas arbete kom det fram tillräckligt med dokumentationsmaterial för att kunna konstatera att det rörde sig om ett vrak från ett koggliknande skepp. Koggen användes, bl a av Hansakompaniet, under större delen av medeltiden och var speciellt ämnad för att ta stor last. Då det endast gjorts ett litet fåtal koggfynd tidigare i Sverige var detta fynd unikt.

Under sommarhalvåret 1994 och 95 genomfördes noggranna dokumentationer och provtagningar för dendrokronologisk datering. Först efter jämförelser, speciellt med det tyska och mest kända koggfyndet "Bremenkoggen" daterat till 1380, ansåg vi oss kunna konstatera att det rörde sig om just en kogg. Föremål av tenn, brons, läder och keramik som hittades i vraket gav en fingervisning om dateringen av lämningen. Med Alf Bråthens hjälp blev dateringsproverna analyserade och insatta i jämförbart referensmaterial i Tyskland. De sex proverna som togs gav dateringen runt 1390 (fällningsåren för skeppstimmret), vilket gör Skanörskoggen i det närmaste samtida med Bremenkoggen.

Skillnaden mellan de båda skeppen ligger i skrovets form, där Skanörskoggen har en något smalare akterparti. Trots att endast bottenpartiet är bevarat av Skanörskoggen finns det tillräckligt många detaljer bevarade för att kunna bedöma och räkna ut den ursprungliga skrovformen. Bremenkoggen har varit ca 23 meter lång och 7,8 meter bred, Skanörskoggen ca 25,5 meter långt och ca 8 meter bred.