Almerekoggen

Vrakfyndet

Bakgrund

Delar av fartyget påträffades 1986 vid nedgrävning av en dräneringsledning i ett nyanlagt bostadsområde i Almere strax öster om Amsterdam i Holland. Fyndet rapporterades till myndigheterna och platsen kunde lokaliseras trots att det grävda schaktet hade återfyllts. Under perioden 2-23 april samma år utförde Institutet för skepps- och undervattensarkeologi ROB (NISA) en arkeologisk undersökning av vrakfyndet. En uppmätning av de omfattande vrakresterna gjordes. En planritning upprättades och därefter numrerades vrakdelarna och skeppet isärtogs. Vrakdelarna flyttades därefter till förvaring och noggrann dokumentation.

Vrakets konditon

Båda sidor av fartyget är bevarade till relingsbordet på ett ca 5 m långt parti midskepps och i övriga delar näst intill full höjd. Förstäven, både den yttre och den inre, var brutna men i övrigt helt intakta, likaså en rest av bogsprötet som var fästad till stävstycket. Av akterstäven fanns inga rester och även rodret saknades. Av fartygets rigg återstod endast en kort mastfot, skeppet har inte haft något egentligt kölsvin. På insidan av skrovet fanns delar av innergarneringen bevarad på plats. Ett antal lösa delar av innergarneringen påträffades också liggande i skrovet. Virkets kondition är utmärkt, bordläggningen som är bevarad till ¾ bär spår av åtskilliga reparationer som gjorts under skeppets livstid.

Almerekoggens mått:

Längd över allt: 15,95 m
Största bredd: 4,20 m
Djup (köl-reling): 1,70 m

Jämförd med andra koggar som undersökts i Tyskland, Skandinavien och Holland är Almerekoggen relativt smal. Möjligen har den varit avsedd för fart på skyddade vattenvägar. Senare holländska fartyg byggdes ofta långa och smala för att kunna segla på det system av kanaler och slussar som i Holland utvecklades mot slutet av medeltiden.

Skrovets konstruktion

Skeppet är huvudsakligen byggt av ek med undantag av durkbräderna som är av fur. Allt virke förutom stäv, stävknä, mastfot och däcksknä är tangentiellt sågat ur stora stockar. Fartyget har ingen riktig köl utan en kölplanka i ett stycke utan laskar, längd: 9,94 m bredd: 25 cm i fören 32 cm midskepps och 28 cm i aktern.

Förstäven som är bruten men i övrigt välbevarad är 3,40 m lång och har ett trapezoidformat tvärsnitt. Vid stävknät är förstäven 40 cm djup och avsmalnande uppåt. Stäven består av två delar, stävstycket och en falsk yttre stäv som fästats till stävstycket med tre stora järnspik och ett järnbeslag.

Akterstäven saknades helt men viss ledning av dess konstruktion kan fås från det bevarade aktra stävknät. Troligen har akterstäven inte haft något yttre falskt stävstycke. Akterstävens längd är okänd men dess djup har troligen varit 40 cm och bredden ca 10 cm.

Bordläggning

Bordläggningen utgörs av åtta bord på var sida och kan delas in i tre bordgångar, botten, övergång och sida. Alla bordläggningsplank är sågade tangentiellt och fästade till spanten med hjärtsidan inåt. Bordgångarna är sammansatta av tre plank förutom sambordet och övergången som utgörs av två plank. De laskar som är bevarande är alla snedlaskar. Laskarna är tätade med tjärad mossa. Fartyget har tre bord lagda i kravell på varje sida 48 cm breda och 8 cm tjocka. Sambordet (bordet närmast kölen) är upp till 5 cm tjockt på insidan. Fjärde och femte bordet är lagda i klink och som utgör rundningen är smalare än övriga, 30-34 cm breda. Sidornas bordläggning, 6-8 bordet, har den största bredden, relingsbordet är 55 cm brett midskepps.

Spant

Fartyget har haft 30 spant vilka består av bottenstockar och upplängor. Spanten har ursprungligen varit fästade till bordläggningen med trädymlingar, i ett senare skede har infästningen av borden förstärkts med järnspik som slagits ifrån utsidan.

Drevning

Klinkbyggda skepp från Skandinavien och England uppvisar en drevningsmetod där tätningsmaterialet (ofta tjärat djurhår) lagts i ett spår som huggits i bordet vid bordens sammansättning. Denna metod tycks inte ha använts i tyska eller holländskbyggda koggar. I dessa har bordläggningen tätats efter sammansättningen genom att tjärad mossa drivits in i nåten. Drevningen har sedan täckts med en längsgående list (latta) som hållits på plats med fjärilsformade järnkrampor (sintells). I Almerekoggen har ena kanten på bordläggningsplanken avfasats för att ge utrymme för tätningen.

Mastfot

Fartygets mast har vilat i ett rektangulärt spår i en kort, kraftig mastfot 1,77 m lång, 34 cm bred och 23 cm hög. Mastfoten är fästad med trädymlingar till fyra bottenstockar. Man har kunnat konstatera att mastfoten minst en gång lösgjorts och sedan åter fästs. I sitt slutgiltiga läge har den inte placerats direkt över kölplankans centerlinje utan något förskjuten (ca 5 cm) åt styrbord. Mastfotens placering antyder att fartyget fört ett sprisegel. På däcksnivå har en kraftig balk fungerat som stöd för masten.

Däck och däcksbalkar

Skrovet har hållits samman med hjälp av ett antal balkar, vissa av dessa har också burit däck i fören och akter. Skrovet har också längsgående förstärkningar i form av plankgångar längs skrovets insida.

Innergarnering

Lastrummet har troligen varit helt klätt med 3 cm tjocka plank, durkplankorna i fartygets botten är av fur och har fästs med spik. Innergarneringen längs skrovsidorna är av ek.

Datering

De föremål som påträffats i vraket är av stor betydelse för dateringen av Almerekoggen.

Tre silvermynt kan dateras till perioden 1390-1420.
Groot Gelre Willem 1 (Arnhem) ca 1390.
Nije penning Gelre. Reinald IV (Arnhem) ca 1420.
¼ Bredeplak Utrecht, Frederik van Blankenheim 1395-1420.

Den typ av sko som hittats i vraket kan grovt dateras till perioden 1350-1475.

Keramikfynden indikerar tillsammans med andra dateringar att Almerekoggen förlist någon gång under första hälften av 1400-talet. Troligen under 1400-talets första fjärdedel. Dendrokronologisk analys har gjorts utan resultat men virkets kondition och skeppets allmänna förslitning pekar mot att fartyget varit ca 15-30 år gammalt när det förliste. Byggnadstiden för fartyget kan därför antas vara ca 1400.

Fakta Almerekoggen rekonstruktion

Det är en rekonstruktion av Almerekoggen från tidigt 1400-talet. Byggd efter det holländska koggfyndet vid Zuiderzee.

Några fakta om Almerekoggen:

• Köllängd 12,1 m
• Max längd i vattenlinjen med 0,95 m djupgående 13,2 m
• Max längd 15,95 m
• Max bredd, relingsnivå 4,2 m
• Max höjd akterstäv 2,8 m
• Max höjd vid däcksnivå 1,5-1,7m
• Max höjd till förstäven 2,6 m
• Max Djupgående 1,16 m
• Max last 24,5 ton
• Vikt av skrovet ca: 15 ton
• Total vikt ca: 39,5 ton
• Det beräknade passagerarantalet är 12 personer
• Antalet besättningsmän ca: 2-4