Händelser 1997

• När skånska Fredshög blev en helig plats
• Runsten rest
• Vikingamarknaden 1997
• Seminarie gav ny teori om Fotevikslaget

När skånska Fredshög blev en helig plats

(Ur tidskriften Marinerat 1997)

Agaton TV tillsammans med Bo G Eriksson håller på med en faktarik och spännande dokumentärfilm om vikingatiden, "Vikingasagan". När filmen är färdig kommer den att visas runt om i världen. Som alltid när Agaton TV är med kännetecknas arbetet av noggrant och krav på fakta innan kameran startar.

Man valde att få hjälp av föreningen SVEG och Fotevikens Museum med några av de viktigare scenerna, stormningen av klostret vid Lindisfarne 793, invasionsflottan under segel till sjöss och begravningen av en vikingahövding vid Volgas strand. Eftersom sju vikingaskepp kommit till marknadsveckan och dessutom en mängd vikingafighters från England och Norden, kunde man få praktfulla scener.

Vikingar stormar fram på skånska sydkusten, förlåt engelska ostkusten!

En kväll skulle så det historiska anfallet på klostret göras. Lindisfarne, eller "Den heliga ön", var ett munkkloster på Englands östkust och det var här nordiska vikingar för första gången på allvar gjorde sin entré inför Europas då mera s.k. civiliserade värld. I den samtida Anglo-Saxon Chronicle läser vi:

"793. I detta år visade sig förfärliga järtecken över Northumberland, vilka högeligen skrämde upp befolkningen: det förekom sällsamma ljungeldar, och eldsprutande drakar sågs fara genom luften. En svår svält följde tätt efter dessa tecken, och litet senare samma år, den 8 juni, förstörde hedningarnas härjningar bedrövligen Guds kyrka på Lindisfarne med plundring och dråp."

Simeon av Durham skrev på 1100-talet om händelsen:

"Och de kom till kyrkan på Lindisfarne och lade allting öde med ohygglig plundring, trampade ned de heliga platserna med besudlade fötter, grävde upp altarna och bemäktigade sig den heliga kyrkans skatter. De dödade några av bröderna; några tog de med som fångar; många drev de bort nakna i det de överöste dem med smädelser, och några dränkte de i havet."

Visst vet vi att man i Skåne kan hitta miljöer från hela världen. Men visste ni att strandängarna vid Fredshög mellan Höllviken och Trelleborg är en kopia av Lindisfarne? Under ett förvånat beskådande av mängder med får, stormade den väldiga vikingaflocken fram från havet. Som åskådare blev man lite orolig för hur det skulle gå för de tre stackars munkar, till vardags arbetande vid Fotevikens Museum, som väntade i buskarna på att låta sig gripas och dras ned till skeppen. Denna lite kalla kväll på ängarna invid Östersjön blev historien mycket påtaglig. Man förstod nu hur hemskt det säkert har varit den där sommardagen den 4 juni 793.

Från det engelsk-skånska Lindisfarne förflyttade sig filmteamet efter några dagar till det rysk-skånska Volga. Löddeå visade sig uppvisa förträffliga likheter med denna ryska flod. Här inspelades de berömda scenerna när en död nordisk vikingahövding blev bränd i sitt skepp, berättat av en arabisk köpman som var ögonvittne till händelsen.

Tänk! När kanotklubben i Löddeköpinge paddlade förbi inspelningsplatsen, var det som om man för ett kort ögonblick tyckte att de talade ryska!

 

---

Runsten rest

(Ur tidskriften Marinerat 1997)

Exakt klockan 14.00 lördagen den 14 juni 1997 fick Skåne en ny vikingarunsten. Den är ett värdigt, men sentida stenminne som nu sällar sig till de drygt hundratalet "riktiga" runstenar som redan finns i Skåne. Självklart kan stenen i nuläget inte jämföras med de runstenar som idag har ca tusen år på nacken. Men om tusen år står den kanske kvar och minner om den historiska händelse som var anledning till att den höggs med mäktiga runor.

Erik Röde heter runristaren. Det man kanske undrar över är om det inte är vanskligt att resa en sådan här sten utan årtal och med texten i gammal ordföljd? Finns det ingen risk för sammanblandning med originalstenar i framtiden? Erik Röde skrattar med hela ansiktet och det lilla pipskägget vippar. Sedan sätter han in sin långskaftade pipa i munnen, och säger på sitt lugna och säkra sätt:

-"Nej! Även om jag försöker använda varje del av det vikingatida formspråket har jag min speciella stil - på samma sätt som alla dåtida runristare hade. För säkerhet skull har jag ett avtal med danska Nationalmuseet så att de till sitt arkiv får en dokumentation av alla runstenar jag gör."

Erik Röde hade hela sin familj med under vikingaveckan. Bredvid runstenen stod hans stora vikingatält och här firades familjeliv. Det hela gav en äkta bild av livet för tusen år sedan. Normalt ser man ju på museer bara rekonstruerade miljöer med vikingainteriörer där t.ex. en skinnklädd vagga med en docka kan ses hänga. Vaggan hängde också i Eriks tält men utan docka. Istället var den ockuperad av en ung familjerepresentant. Här var det inte skådespel eller teater. Detta är ett sätt att leva som kanske är väldigt främmande för de flesta moderna människor.

Runstenen invigdes högtidligt av kommunfullmäktiges ordförande Göran Holm med hjälp av Stellan Karlsson från Falsterbonäsets mu-seiförening och Björn Jakobsen från Fotevikens Museum. Dessa tre herrar lade en gång grunden för stiftelsen Fotevikens Maritima Centrum och nu sken de av stolthet.

Göran Holm poängterade i sitt invigningstal inför de talrika åhörarna att Fotevikens Museum var en stor tillgång för kommunens inne- vånare och att man på kort tid hade åstadkommit en kulturinsats som redan började ge genklang i hela regionen. De tre herrarna tömde sedan gemensamt ett krus mjöd över stenen.

Vad står det då på denna ristade - eller egentligen "huggna" - runsten?

"GÖRAN, STELLAN OCH BJÖRN SATTE STEN DÄR MÅNGA  DRENGAR DOG. PUGNA  FORENSIS LEVER ÅTER. ERIK DEN RÖDE RISTADE."

- "Men jag har en speciell besvärjelse på slutet", ler Erik knipslugt. "Där står Alu, Alu, Alu. På fornnordiska betyder detta att man åkallar öl tre gånger!"

Fotnot: Texten åsyftar slaget vid Foteviken 1134 där många stormän dog. Kungens storman kallades förr för "dreng". "Pugna Forensis" är ett citat av den latinska originalberättelsen om slaget "vid marknadsplatsen".

Erik Röde under huggaretagen. Pipa och tobak hade dock inte vikingarna men i övrigt var arbetet mycket tidstroget och resultatet förbluffande vackert.

Vikingamarknaden 1997

(Ur tidskriften Marinerat 1997)

År 1996 arrangerades den första vikingaveckan på Näset. Fotevikens Museum drog i gång kampanjen för att uppmärksamma områdets spännande historia. Margareta Leide Johnsson gav prov på sin grafiska skicklighet och komponerade loggan till arrangemanget. En viking bakom en stor och rund sköld höjer sitt svärd och i bakgrunden ses ett vikingaskepp.

Veckan avhölls i blygsam skala 1996. Men grunden var lagd för något stort framöver … Inför vikingaveckan i sommar hade loggan byggts på. På affischen stormade nu vikingar in på stranden från ett vikingaskepp och Fotevikens museum var inte blygsam med att ha en spännande och dragande rubrik: “Slaget vid Foteviken“. Marknaden byggdes upp kring det stora slag som 1134 troligtvis stod på den strand där museet är beläget. Slaget, som var ett av de största nordiska slagen under vikingatid, omtalas ha stått just vid marknadsplatsen vid Foteviken.

Under vikingamarknaden restes minnesstenen över bl.a. slaget vid Foteviken 1134.

Även om veckan hölls till minnet av en blodig händelse blev innehållet anno 1997 desto fredligare. Vi vill ju ha det så, i vår moderna tid. Tack och lov för det! Vikingamarknad, hantverkskurser och skepp med mängder med skickliga aktivitetsutövare som har historia som specialitet mötte upp … det var så årets vikingamarknad firades.

-"Det finns flera vikingamarknader runt om i Norden men med årets marknad här nere vid Foteviken ville jag prova något nytt som kunde vara användbart för framtiden", säger museichef Björn Jakobsen. "I anslutning till marknaden höll vi därför hantverkskurser i olika forntida tekniker. Vi hade förmånen att få hit några av Nordens skickligaste hantverkare inom sina respektive yrken. Det var verkligen mycket duktiga och trevliga kursledare."

-"Kan du ge exempel på vad du menar med forntida tekniker?"

-"Ofta får man den känslan att vi i vår moderna tid gör allt så fulländat. Allt man gjorde förr var enkelt och lite primitivt. Så var det ju givetvis inte. Det lättaste sättet att förklara vad som innefattas i begreppet forntida tekniker är att se vilka kurser vi hade under veckan. Här fanns t.ex. kurser i glaspärletillverkning, smide, repslagning och i konsten att segla på gammaldags sätt, s.k. "råsegling". Man arbetar med händerna och bygger upp en hantverksskicklighet som har sin bas i gammal tradition och i egen målmedveten träning."

Vikingamarknaden innehöll också sådan mera traditionell försäljning som återfinns på marknader. Tro för den skull inte att det var frågan om att kopiera någon av de moderna skånemarknaderna typ Kivik eller Sjöbo. Nej, den som sökte efter plastleksaker och "hemmalagad godis" gjorde sig inte besvär. En mängd hantverkare från hela Norden hade mött upp och det var många besökare som gick från marknaden med någon spännande, gammaldags hantverksprodukt. Det var t.o.m. många som gärna ville köpa smedens vackra hjälm, men se, där blev det stopp.

-"Den är inte till salu!" blev svaret på kort, kärnfull danska.

Någon eldslukare - alla s.k. historiska marknader verkar ju ha en sådan - fanns inte på plats. Arrangörerna hade inte kunnat finna att man hade den typen av underhållning på vikingatiden. Däremot flödade berättarkonsten, en fin gammal nordisk tradition. Inför talrika lyssnarskaror berättade Jerker det livfullt om asaguden Tors äventyr och i månget barnaöga tindrade det som det bara kan göra i just ögon på barn som lever sig in i något. Museets guider var heller inte dåliga berättare. Åtskilliga besökare fick en stor portion historia på ett annorlunda sätt.

Denne glade norrman hade gjort färden till Foteviken för att sälja sina många fina alster, bl.a. egentillverkade glaspärlor.

Många förvånades över det faktum att Skåne är ett världen i miniatyr. Man verkar ha det mesta här! Ta bara historien om Wilhelm Tell - han med pilbåge och äpplet på sitt barns huvud. Det äldsta belägget på den historien finns i Skåne - Danmark och händelsen utspelades vid kung Harald Blåtand hov på 970-talet. Tyvärr schweizare, ni har stulit er nationalberättelse från oss sydskandinavier. Men - med det vanliga skånska gemytet har vi givetvis överseende med detta!

Men så var det ju det här med tidpunkten för marknaden. Slaget stod ju vid pingsten 1134 som enligt källorna inträffade den 4 juni. Var inte arrangörerna två veckor försenade i år?

-"Kan kanske tyckas så men det är faktiskt rätt tid på året trots att datumet inte stämmer. Det låter lite kryptiskt men så är det faktiskt", säger Sven Rosborn. "Det hänger samman med ett vår kalender inte är densamma som den man hade förr. Allting blev förskjutet när man på 1700-talet gick över från den s.k. julianska tideräkningen till den gregorianska."

Seminarie gav ny teori om Fotevikslaget

(Ur tidskriften Marinerat 1997)

Vikingaveckan 1997 avslutades på måndagen 16 juni med ett vetenskapsseminarie om skepp och skeppsbyggnadsteknik samt om 1000-1100-talen med slaget vid Foteviken 1134 som bakgrund. Ett antal av Nordens skickliga forskare och sakkunniga hade ställt upp. Niels Lund från Köpenhamn höll ett föredrag om de militära aspekterna kring slaget 1134. Här lancerade han faktiskt en helt ny teori om bakgrunden till den blodiga sammanstötningen

Niels Lund frågade sig varför det varit så viktigt för historieskrivaren Saxo att speciellt betona att slaget stod vid pingsten. Saxo, som skrev sin historia i slutet av 1100-talet - alltså inte speciellt långt efter det att händelsen ägt rum - framhåller nästan på ett överdrivet sätt just pingsten som tidpunkt för händelsen. Jämför man med hans övriga Danmarksbeskrivning är han minsann inte speciellt precis i sina tidsangivelser. Varför då så noggrann när det gällde slaget 1134? Kunde just pingsten ha varit avgörande för att händelsen ägde rum?

Under tidig medeltid var det kungen som kallade ut ledungsflottan, dvs krigsflottan. Från varje del av det danska riket var man tvingad att ställa upp med skepp och manskap när kungen kallade och rikets värn påkallade krigsinsats. Det var en stor flotta som den danske kungen på detta sätt kunde uppbringa. Kanske uppgick den till 2-300 stora krigsskepp. Men förutom att samlas när krig hotade var det säkert behövligt att man kontinuerligt möttes varje eller vartannat år för att hålla stormannarådslag och mönstring av stridskrafterna. Och, här kommer Niels Lunds teori, pingsttid kan ha varit lämplig tid för sådana återkommande möten.

Var slaget vid Foteviken verkligen ett regelrätt invasionsförsök av kung Niels och hans son Magnus eller överrumplade motståndaren Erik de två när han utlovat att man skulle hålla ett fredligt ledungsmöte stormän emellan? Kan det ha varit så att kung Niels kommit till Foteviken med stor härmakt men med avsikten att försöka hitta en fredlig lösning på stridigheterna mellan honom, den lundensiska kyrkan och tronpretendenten Erik? Genom att Erik med bl.a. sitt rytteri överrumplade de intet ont anande på stranden var katastrofen ett faktum. Man var helt enkelt inte förberedd på strid.

Denna teori skulle också kunna ge förklaring på varför det var så många biskopar med i kung Niels följe. Förhandlingarna under ett eventuellt förlikningsmöte skulle ju i hög grad handla om hur den danska kyrkan skulle ställa sig till den tyska kejsarens krav på att Bremen - Hamburg åter skulle bli ärkestift över hela Norden.

Inte mindre än fem biskopar stupade på stranden, däribland Henrik, landsflyktig biskop från Sigtuna. I den allmänna röran var det lätt att hugga ner vem som helst. En av seminariedeltagarna konstaterade efter inlägget att: - "Vi borde kanske istället för slaget vid Foteviken kalla det för massakern vid Foteviken."